ME/CFS ett svårartat sjukdomssyndrom, som många vill hävda inte finns, man ser ner på dessa patienter, många gånger möts patienterna av hånfulla kommentarer och ofta sker detta från företrädare för vård och omsorg. Alltså människor som gärna vill framstå som lite bättre än vi övriga. Och dessutom människor som svårt sjuka människor samtidigt är tvungna att sätta sin tillit till.

Många av dessa har också till sin profession, i uppdrag av statsmakterna att till varje pris minska både kort och långtidssjukskrivningarna samt sjukbidragen samt vårda patienterna. Då man också i en del fall har extra betalt för att utföra detta, så ställer ju det verkligen höga krav, på etik och moral, det får ju inte under några omständigheter misstänkas att dom enskilda individerna ser mer till den egna plånboken än till sitt verkliga uppdrag, att på bästa sätt stödja och hjälpa den sjuke på ett så effektivt sätt som möjligt, så patienten kan må så bra, som det bara är möjligt med en vad vi vet idag obotlig sjukdom.

Det är också av största vikt att den erfarenhet och kunskap som finns om detta sjukdomssyndrom kommer berörda personer till del, även om det är internationella kunskaper. Det är också av största vikt att de myndigheter vi har och som utformar riktlinjer och även har tillsyn så att dessa riktlinjer följs verkligen utför sin uppgift.

Till sist, det är inte klasstillhörighet som förenar dessa patienter, det är istället så att det som förenar är en defekt, som yppar sig på så vis att om man känner sig bättre en dag, så skall man ta itu med allt som har blivit försummat de sista åren, och man planerar för en snar återgång till arbetet. Detta ofta med katastrofala följder.

Den här sjukdomen drabbar både hög och låg, det spelar ingen roll om man kommer från slott eller koja. Och, det här är något att tänka på, bemötandet och behandlingen blir oftast densamma.

Sköt om er därute.
Lasse Lindberg

lasse@me-info.nu