Den 4 Juni år 2008 fattar den sittande borgerliga regeringen det definitiva beslutet att till fullo avskaffa det välfärdssystem som har byggts upp i Sverige under många tiotals år.

Med det nya sjukförsäkringssystemet kommer vi i Sverige att få en mycket stor grupp människor, som inte kommer att kunna äga någonting, man kommer att vara hänvisad till ett socialbidrag som innebär att man är tvungen att göra sig av med allt man äger innan man kan få rätt till denna ersättning. Man får sälja sin bil, villa eller bostadsrätt och i förekommande fall även sin sommarstuga.

Det fina i kråksången är att samtidigt som regeringen kommer att genomföra detta så gör man allt för att sälja ut allmännyttan som bostadsrätter, frågan är, var skall alla som kommer att vara beroende av socialbidrag bo?

Efter 6 månaders sjukdom kommer man att vara ointressant för sin arbetsgivare, då skall man prövas mot hela arbetsmarknaden, man kommer att bli tvungen att säga upp sig från sin anställning, med motivering att det någonstans finns ett fiktivt arbete som man skulle klara, om det finns någon arbetsgivare som skulle anställa en sådan person har igen som helst betydelse, en byråkratisk teknokrat har räknat ut att personen nog kan klara detta arbete.

Man kommer att fasa ut en mycket stor mängd människor till ett liv utan någon form av trygghetsförsäkring, för att driva in dessa i ett socialbidragsberoende. Där möjligheten att kunna komma tillbaka är mikroskopiska.

För oss ME/CFS- patienter, ser vi redan nu hur jakten är i full gång. Men något som är intressant i denna situation, är att se hur man skall klara att diagnostisera rehabilitera en ME/CFS- patient inom 6 månader, när det idag tar nästan 5 år i genomsnitt bara att få diagnos. När det sedan inte finns någon verksam behandling för denna sjukdom, så undrar man ju hur det skall gå för dessa patienter. Många kommer naturligtvis att göra allt för att på något sätt försöka att arbeta. Men att resultatet kommer att bli en brutal fördjupning av sjukdomen, finns det ingen förståelse för.

Skulle dessa patienter trots allt lyckas få någon form av sjuklön så är i alla fall den bortre gränsen 2,5 år, efter det finns det ingen ersättning att få, utom för ett litet antal som kommer att få sjukpension.

Ta hand om er därute!

Lasse Lindberg
lasse@me-info.nu