Efter en längre tids brevväxling med Socialstyrelsen om hur ansvarsförhållandet ser ut, när det gäller vården av ME/CFS patienter i Sverige, så tycker jag nog att dimman faktiskt har lättat lite.

När det gäller frågan vem som bär ansvaret för att dessa patienter behandlas enligt medicinskt beprövad vetenskap råder det inget som helst tvivel om var ansvaret ligger.
”Detta ansvar ligger hos den hälso- och sjukvårdspersonal som ansvarar för patientens vård. Verksamhetschefen eller motsvarande ansvarar för att personalen har den kompetens som krävs för en god vård.” Allt enligt Socialstyrelsen.

När det gäller frågan om vem som bär ansvaret för att, läkare och övrig hälso- och sjukvårdspersonal är uppdaterade på den medicinskt beprövade vetenskap som finns, så råder inte heller där något tvivel om var ansvaret ligger.
” Detta ansvar ligger hos hälso- och sjukvårdspersonalen själv. Dock skall verksamhetschefen eller motsvarande sörja för att det finns planer för personalens kompetensutveckling utifrån verksamhetens behov. Det skall inom sjukvården också finnas rutiner för hur nya metoder för diagnostik, vård och behandling skall introduceras så att patientsäkerheten säkerställs. Ansvaret ligger således hos såväl personalen som verksamhetschefen.” Allt enligt Socialstyrelsen.

När det gäller frågan vem som bär ansvaret för att det finns adekvat informationsmaterial tillgängligt för läkare och övrig hälso- och sjukvårdspersonal, så är ansvarsförhållandet även där helt klart.
” I den mån verksamhetschefen beslutat att sådant material skall tillhandahållas som en del av rutinen för personalens kompetensutveckling är det verksamhetschefens ansvar att se till att rutinen efterlevs. Det är alltså upp till verksamhetschefen att ta på sig detta ansvar.” Allt enligt Socialstyrelsen.

Det är alltså helt klart så att, det är upp till varje läkare, hälso- och sjukvårdspersonals yrkesansvar att hålla sig ajour med den medicinska kunskap som finns för att kunna ge en god vård, baserad på medicinsk beprövad vetenskap. 

Med tanke på den ansvarsfördelning som enligt Socialstyrelsen ser ut som ovanstående, och med tanke på hur vården för ME/CFS- patienter ser ut i Sverige idag, så kan man inte på något sätt komma från tanken på vem, som har tillsynsansvaret för att, ovanstående ansvar efterlevs ute i den verkliga vården?

Enligt Socialstyrelsen själva så är det, hör och häpna, dom själva som har detta tillsynsansvar. Med andra ord så är det Socialstyrelsen som har tillsynsansvaret för att verksamheten ger en god vård, baserad på medicinsk beprövad vetenskap.  Men det finns ju som alltid en lite passus med, vid en anmälan till Socialstyrelsen, är det Socialstyrelsen själv som beslutar om det skall ske någon utredning eller inte, och även hur omfattande en eventuell utredning skall bli. Är det inte ett fantastiskt land vi lever i så säg, en myndighet som har ett ålagt tillsynsansvar kan själva besluta om huruvida man vill ta detta tillsynsansvar eller ej, allt i demokratins anda eller?

Till detta kommer då innebörden i det hälso- och sjukvårdspersonal, läkare, verksamhetschefer och inte minst Socialstyrelsen, kallar medicinskt beprövad vetenskap!

Internationellt finns det ca 4000, godtagna och publisserade studier i ämnet ME/CFS sedan 1957. Enligt internationella forskare och specialister på ämnet, visar ca 3800 av dessa studier att ME/CFS är ett mycket allvarlig och handikappande sjukdomssyndrom och inte minst att ME/CFS är ett biologiskt betingad sjukdomssyndrom.

Dessa forskare och specialister har lång erfarenhet och mycket stor kunskap i ämnet, varför det inte finns någon anledning att betvivla deras slutsatser. Det är i alla fall i mina ögon till den samlade kunskapen man skall vända sig när man skall ge en god vård baserad på medicinsk beprövad vetenskap.

Men här i Sverige är det lite annorlunda, här styrs det vi kallar god vård baserad på medicinskt beprövad vetenskap av en ide´historiker Karin Johannisson utan någon som helst medicinsk utbildning, men även av en journalist på DN, Hanne Köhler, som i sin yrkesroll inte drar sig för några som helst nedvärderande omdömen om sjuka och utsatta människor i sin iver att torgföra sin åsikt, även hon utan någon som helst medicinsk utbildning. Men även av en författare Karin Fransson, som nu försöker att slå mynt av en icke vetenskaplig behandling för dessa patienter även hon utan någon som helst medicinsk utbildning. Det finns naturligtvis några till utöver dessa. Om man tar de två först nämnda och översätter deras åsikter om människor på dom själva så skulle man fråga sig, vilket trauma var de utsatta för i barndomen för att dom skulle fastna i en så snedvriden åsikt om sjuka och utsatta människor.

Det är alltså de här personerna som läkare, hälso- och sjukvårdspersonal, verksamhetschefer och inte minst Socialstyrelsen, låter styra vad som skall kallas god vård baserad på medicinsk beprövad vetenskap i Sverige. Något som jag tycker är totalt vansinne som genererar mycket höga och onödiga kostnader för samhället och inte minst den katastrof det innebär för dessa patienter.

När man också då ställer detta mot den internationella kunskap som finns att inhämta i ämnet, så måste ju frågan bli:

Ta hand om er därute.
Lasse Lindberg

Sedan alliansregeringen tillträdde för lite drygt ett år sedan, kan man med fog få associationer till sagan om det tio små negerpojkarna.

Medlemmar i den regeringen har under den korta tid som gått sedan tillträdet, uppvisat en enormt utvecklad kreativitet när det gäller att lura staten på pengar, i akt och mening att, fylla ut sina egna redan svällande börsar.

Sedan fick vi även uppleva en minister med civilkurage när försvarsminister Mikael Odenberg avgick under hösten 2007. Enligt egen utsago kunde han inte fortsätta med sitt uppdrag när verksamheten inte styrde ekonomin, utan ekonomin styrde verksamheten (läs Anders Borg). Problemet var ju bara att det inte gick att, ha den verksamhet som var fastlagd när man drog undan den ekonomiska mattan.

Istället utsåg man nickedockan Sten Tolgfors till försvarsminister och den som fick ansvar för att torgföra Anders Borgs ekonomiska teser. Anders Borg en teknokrat utan verklighetsförankring i annat än siffror och tabeller. Resultatet fick vi för någon vecka sedan när ÖB slog larm om att det fattas minst en miljard för det kommande året för att kunna fullgöra ålagda uppgifter.

Och så nu, Försäkringskassans ordförande Inger Efraimsson avgår. Hon anser sig inte kunna ställa upp på jakten av sjuka i samhället, där ingen möda sparas för att misstänkliggöra utsatta människor i akt och mening att få ut både halta och lytta i ett arbetsliv de inte har någon som helst möjlighet att klara av.

Socialförsäkringsminister Christina Husmark Pehrsson går naturligtvis till motangrepp, bland annat i SvD, där hon säger:Jag blir både ledsen och upprörd när Inger Efraimsson påstår att cancersjuka ska tvingas arbeta. Det handlar absolut inte om det och självklart ska det stå utom allt tvivel att om man är sjuk och inte har arbetsförmåga så ska man heller inte arbeta.

Till min förtvivlan måste jag krypa till korset och erkänna en sak: Jag tror på vartenda ord i det hon säger.

Men på en mycket viktig punkt är hon förvånansvärt tyst. Vad skall dessa människor som är sjuka och inte klarar av att arbeta leva av, trots allt så kräver även sjuka människor mat i magen och tak över huvudet och för många kostar även medicin och behandlingar mycket stora summor pengar. Men när regeringen har dragit bort möjligheten att klara den mest enkla livsföring genom sina ekonomiska ”Incitament”, för dessa människor så återstår inte så mycket. Jag vill inte i min vildaste fantasi sätta ord på vad socialförsäkringsminister Christina Husmark Pehrsson, kan tänkas mena att dessa sjuka människor skall ta sig till.

Är det månne ättestupan som skall komma till heders igen? 

Ta hand om er därute.

Lasse Lindberg
lasse@me-info.nu

Försäkringskassan, är det vår nya renhållningsinstans, med rätt att krossa redan utsatta människor för att sedan kasta dessa på soptippen för förbränning?

 Kan det vara så att, FK på uppdrag skall se till att samhället rensas från individer, som inte kan anses vara produktiva och därmed utgör en belastning för samhället?

Är Sverige ett så fattigt land att, personer som har fått svåra kroniska sjukdomstillstånd inte längre kan anses ha något existensberättigande?

Socialstyrelsens nya riktlinjer för sjukskrivningar, skulle om jag inte har fel träda i kraft vid årsskiftet, varför ligger dessa som grund för FK:s beslut redan nu?

Socialstyrelsens nya riktlinjer för sjukskrivning skulle gälla nyinsjuknade, varför använder FK dessa för redan pågående ärenden?

Socialstyrelsen har som redan sagts, bestämt om nya riktlinjer för sjukskrivningar, vän av ordning frågar sig då, när det kommer nya riktlinjer från socialstyrelsen, för handläggarna på FK om hur de skall bemöta svårt sjuka människor? 

Är det så att handläggarna på FK, har fått order från högre ort att, inte svara på direkta frågor från förtvivlade patienter vad som saknas i deras intyg från läkare?

Hur kan det komma sig att, patienter med intyg från tre läkare varav en specialist, som säger att patienten är svårt sjuk med en nedsatt arbetsförmåga, av FK anses vara fullt frisk och arbetsför?

Varför förnekas patienter att tillsammans med sin läkare få ett möte med FK?

Om en patient som är kroniskt sjuk och så har varit under många år, över en natt av FK anses frisk och fullt arbetsför, har den patienten inte rätt till en objektiv bedömning av sin arbetsförmåga, innan rätten till sjukersättning dras in?

Ja det finns hur många frågor som helst att ta upp i detta ämne. Men det är väl trots allt så att, FK skall genom sina åtgärder objektivt se till att de sjuka människor som kan, skall kunna komma tillbaka i arbete så snart som möjligt. Människor med sjukdomar som omöjliggör ett arbete, skall trots sin sjukdom ha rätten att överleva. FK skall om jag har förstått saken rätt vara ett stöd och hjälp för den enskilde vid sjukdom, inte en känslokall bödel.

Ta hand om er därute.

Lasse Lindberg
lasse@me-info.nu

Hur tillståndet är i den Svenska regeringen får man ju en bra uppfattning om, om man följer mediaflödet, som är en aldrig sinande ström av avgångar och inte minst bristande skattemoral. Man får onekligen en känsla av sagan: De tio små negerpojkarna, när man följer vad som händer, även om man i fråga om könstillhörighet, blandar och ger ganska friskt, vilket i det här fallet får anses vara ett uttryck för de nya moderaterna.

Men man får också en annan förståelse för varför de redan rika och besuttna, måste berikas ännu mer så att, man på det sättet kan göra rätt för sig. Juridiska påföljder är tydligen inget som man överhuvudtaget behöver reflekterar över.

Men hur står det egentligen till inom den Svenska sjukvården och med våra trygghetsförsäkringar?

ME/CFS är ett sjukdomssyndrom, som finns beskrivet första gången på 1850 talet, det har kallats lite olika saker men syndromet som sådant finns alltså beskrivet i över 150 år. I modern tid började man aktivt att titta på detta syndrom i mitten på 1950 talet. Sedan dess har det kommit fram cirka 4000 studier som blivit godtagna och publisserade. Av dessa cirka 4000 studier så visar, enligt internationella forskare och specialister, cirka 3800 på att detta sjukdomssyndrom är biologiskt betingat. Med andra ord så visar omkring 95% av alla godtagna och publisserade studier att, detta inte är ett psykosomatiskt eller psykiskt tillstånd.

WHO klassade ME/CFS, i början av 1990 talet som en neurologisk sjukdom med klassningskod G 93.3 enligt ICD 10. Samma klassningskod infördes i Sverige vid årsskiftet 2004-05. WHO har sagt att, ingen patient med detta sjukdomssyndrom bör vara blodgivare.

ME/CFS är en kriteriesjukdom, det vill säga att patienten måste uppfylla ett antal kriterier, för att kunna diagnostiseras. Här har det tidigare varit både si och så med objektiva kriterier för diagnos, men från början av 1990 talet, har det kommit några användbara kriteriesamlingar. Men framförallt är det de så kallade Kanadakriterierna som kom 2003, som internationellt har betecknats som de mest precisa och träffsäkra. Dessa kriterier rekommenderas idag i ganska många länder världen runt.

Det har naturligtvis även förekommit andra synsätt på detta sjukdomssyndrom, där ett mycket spritt synsätt har varit det som Oxfordkriterierna förespråkar, nämligen att detta är ett psykiskt eller psykosomatiskt tillstånd. Något som till och med det konservativa England, har lagt till handlingarna och idag arbetar efter att detta är ett biologiskt betingat sjukdomssyndrom. Sedan finns det alltid de som inte är ett dugg intresserade av patienternas väl och ve, utan högljutt och i okunskap fortsätter att, förkunna ”det jag inte förstår, det kallar jag psykisk ohälsa”, trots att snart hela omvärlden säger något helt annat. Juridiska påföljder är tydligen inget som man överhuvudtaget behöver reflekterar över.

I motsats till övriga världen tycks den Svenska vården inte vilja inse att man har en ganska liten patientgrupp, men med en mycket svår sjukdom, som faktiskt behöver vård, utan att kunna få det. Juridiska påföljder är tydligen inget som man behöver reflektera över.

Regeringen och socialstyrelsen håller nu på med skrivningarna som gäller riktlinjerna för hur länge du får vara sjukskriven vid olika sjukdomar, riktlinjer som om jag inte har alldeles fel skall börja gälla från årsskiftet. Det som sagts är att dessa riktlinjer inte skall gälla retroaktivt. Men redan nu börjar Försäkringskassan att använda dessa regler för att friskförklara patienter och sätter alla drabbade patienter i en ohållbar situation. Med andra ord, patienter som inte skulle omfattas av de nya reglerna kastas i praktiken ut på gatan och får klara sig bäst de kan. Juridiska påföljder är tydligen inget som man överhuvudtaget behöver reflekterar över.

Jag har aldrig försvarat fusk med våra trygghetsförsäkringar, jag har heller aldrig försvarat omotiverade sjukskrivningar. Och jag kommer aldrig att försvara detta. Men om en patient medvetet eller omedvetet bryter mot reglerna, så får denna verkligen räkna med de juridiska påföljderna, om det uppdagas.

Men något som jag alltid kommer att försvara är den rätt, som en sjuk människa har att få ett mänskligt bemötande från både vården och övriga samhället och en adekvat behandling för sin sjukdom. Jag kommer också alltid att försvara en sjuk människas rätt till de trygghetsförsäkringar som finns.

Ta hand om er därute.
Lasse Lindberg
lasse@me-info.nu

Regeringsalliansen har under sin tid på taburetten, oftare och oftare hävdat att man i varje beslut värnar om varje människas lika värde. Alla människor har alltså lika värde och det är därför viktigt att de beslut man tar speglar detta. I mina ögon är det faktiskt så att, människors lika värde är något av det viktigaste som finns, och man kan väl också säga att det är grunden för ett demokratiskt samhälle.

Nu under några dagar har ett parti i alliansen, Moderaterna, sin stämma i Gävle. Rapporteringen från den stämman är ju ganska riklig i media. Och i fråga efter fråga heter det att man måste värna om människors lika värde. Det sista jag hörde var att man skulle ta ett beslut om könsneutrala äktenskap, jag har ingen uppfattning i sakfrågan, men detta beslut var viktigt för människors lika värde. I fråga efter fråga så handlar det om människors lika värde. Vilket naturligtvis bör applåderas.

Regeringen har under sin tid vid makten, gjort försämringar i sjukförsäkringssystemet på ett sätt som gör att sjuka människor får gå utan skyddsnät och i många fall har det lett till att kroniskt sjuka helt har förlorat sin ersättning och därmed sina möjligheter att kunna komma tillbaka till ett förbättrat hälsotillstånd. Detta har man naturligtvis gjort för att, upprätthålla alla människors lika värde!

Regeringen har även gjort ändringar i arbetslöshetsförsäkringen, på ett sådant sätt att möjligheten för en person som blir arbetslös att, på ett förnuftigt sätt söka en ny anställning för ett varaktigt arbetsliv i stort sett har torpederats. Nu skall det inte tas några hänsyn till bostadsort, familjeförhållanden eller utbildningsnivå. Detta har man naturligtvis gjort för att, upprätthålla alla människors lika värde!

Regeringen har genomfört betydande nedskärningar i vuxen och vidareutbildningen för arbetslösa, vilket medför att man inte kan höja sin kompetensnivå och på så sätt få en möjlighet till ett framtida arbete med skälig lön som man kan försörja sig på. Detta har man naturligtvis gjort för att, upprätthålla alla människors lika värde!

Regeringen har genomfört skatteförändringar så att, miljonärer, besuttna och höginkomsttagare har fått betydande skattelättnader, medan sjukpensionärer och fattigpensionärer får betala en högre skatt. Detta har man naturligtvis gjort för att, upprätthålla alla människors lika värde!

Regeringen skulle enligt vallöften som utfärdades före valet 2006, ta bort fastighetsskatten. Alla skulle få mindre kostnad för sitt boende om man ägde sin bostad. Verkligheten blev ju något annat, förändringarna ledde till att miljonärer, besuttna och höginkomsttagare med mångmiljonvillor fick ofattbara skattelättnader. Medan över 200 000 fastighetsägare, mestadels då låginkomsttagare eller pensionärer i glesbyggd fick en betydande ökning av fastighetsskatten. Detta har man naturligtvis gjort för att, upprätthålla alla människors lika värde!

Nu skall det också öppnas ett privat barnsjukhus, där driften skall betalas av privata försäkringspremier. Där sticker man inte under stol med att man vänder sig till miljonärer, besuttna och höginkomsttagare, som genom försäkringspremier, som ingen medelsvensson kan betala, skall låta sina barn få gå före i vårdkön. Detta generera ju inte några fler läkare och sköterskor, utan måste ju naturligtvis komma från den offentliga vården, som då dräneras på kompetens. Skall man tillföra vården något skall man ju satsa på att organisera den offentliga vården på ett sådant sätt att alla människor anses ha samma värde och kan få en god och säker vård, inom acceptabla tidsramar. Men naturligtvis så startas detta sjukhus för att, upprätthålla alla människors lika värde!

Nej, nu måste jag sluta att fundera över innebörden i frasen: människors lika värde. För det framgår helt klart innebörden i frasen för vissa människor kan ursäkta vad som helst. Så i fortsättningen kommer jag aldrig att kunna hävda alla människors lika värde, utan att få skammens djupa rodnad på mina kinder.

Ta hand om er därute.
Lasse Lindberg
lasse@me-info.nu

I Sverige har det tidigare i alla fall funnits en relativt stor trygghet i vården, har man varit sjuk så har man haft en ganska stor möjlighet att få den vård man är i behov av. Naturligtvis har det under åren alltid funnits oklarheter om diverse sjukdomar och hur patienter med dessa sjukdomar skall behandlas. Men i de allra flesta fall har man i alla fall fått den vård som krävts.

Undan för undan har på senare år den privata vården brett ut sig, med våra politiska företrädares goda minne. För naturligtvis finns det inget som helst vinstintresse i de privata vårdföretagen, istället så gör effektiviseringar att vi får ut mer vård för pengarna, enligt förespråkarna för dessa privatiseringar.

Med den undersökning som Kalla fakta på TV4 har gjort om hur de privata vårdcentralerna agerar med skattebetalarnas pengar, så kan vi nu börja skönja hur mammon tar över och vårdbehovet kommer i andra hand. Vem drabbas av detta? Jo naturligtvis patienterna som inte får den vård, som vi enligt lag är berättigade till.

Jag var på bio igår, jag såg SICKO som Michael Moore har gjort. Den handlar om den Amerikanska vårdens uppbyggnad och hur den fungerar. Och den fungerar om du är rik, mycket rik och då kan du få en fantastiskt bra vård.
Om du tillhör medelklass och har lyckats att få en försäkring så kan du med mycket tur få vård, men du får vara beredd att kämpa för vården för försäkringsbolagen gör allt för att slippa betala för vård, vilket leder till att de i hög utsträckning avslår behandlingar för försäkrade patienter.
Om du tillhör de som inte har råd eller kan få en försäkring så kan du glömma att få den vård som ditt tillstånd påkallar, i sämsta fall skickar sjukhuset iväg dig i taxi för att lämpas av framför ett härbärge.

Detta är ett resultat av en total privatisering av vården och där mammon har fått styra under många år. I Sverige har vi inte kommit lika långt i privatiseringshysterin ännu, men det finns ett högt tryck även här i Sverige, på att följa i Amerikas fotspår.

Kalla faktas undersökning visar med all önskvärd tydlighet att vi i Sverige måste börja besinna oss, annars kommer vi få en vårdapparat uppbygd enligt Amerikansk modell. Pengarna som mammon vill åt är medborgarnas oberoende i vilket land vi befinner oss, hos oss i Sverige går pengarna omvägen genom statens skattekista medan det i t ex Amerika mestadels går genom försäkringsbolag som tar in medlen direkt av medborgarna. Men mammons högsta önskan är att få behålla så mycket medel som möjligt på bekostnad av så lite vård som möjligt.

Ta hand om er därute.
Lasse Lindberg
lasse@me-info.nu

Vård och omsorg skall enligt svensk lag, ges av utbildad och godkänd personal och följa medicinsk beprövad vetenskap.

I Sverige finns det välutbildade läkare och även övrig vårdpersonal är oftast mycket välutbildade. Dessa gör som helhet ett gediget arbete, även om det på vissa kanter saknas en del mer att önska. Om fel blir begångna är det oftast av brister i läkarnas och vårdpersonalens vidareutbildning som ligger bakom. Det är väl så att, det ytterst sällan är illvilja ondska som ligger bakom felbehandlingar och andra fel i vården av sjuka människor.

Men det har de senaste åren skett en farlig förskjutning i beslutandefrågor när det gäller att avgöra om en sjuk person skall arbeta eller vara sjukskrivning. Numera är det medicinskt outbildade handläggare på FK, som har det beslutet i sin hand.

Den nya regeringen har nu trappat upp detta ganska markant, dels har man fått socialstyrelsen att, bli ett lydigt verktyg när det gäller att genom inskränka läkarnas rätt att avgöra patienternas arbetsförmåga, för att patienternas på sikt kunna komma tillbaka i arbetslivet. Nu skall det vara kortsiktiga ekonomiska ”Incitament”( Läs försämringar), som skall styra patienternas arbetsförmåga. Till detta har man då utsett FK och medicinskt outbildade handläggare som lämpliga verktyg för att genomföra sina idéer.

Jag läser bland annat i Wkipedia följande: Kvacksalvare, liksom kortformen kvackare, är beteckningar på personer utan erforderliga kunskaper som ger verkningslösa eller farliga medicinska behandlingar. I vidare mening används begreppet ibland för okunniga individer som utövar kvalificerade sysslor.

Min undran blir därför om man kan säga att, vi har en statlig kvacksalveri- instutition här i Sverige, som ytterst styrs av regeringen.
Kan regeringen, socialstyrelsen och FK i så fall bli åtalade för kvacksalveri?
Och vem skall i så fall se till att den lag som säger att, vård skall ges av utbildad och godkänd personal och följa medicinsk beprövad vetenskap, efterlevs?

Ta hand om er därute.
Lasse Lindberg
lasse@me-info.nu

I oktober kommer socialstyrelsen att sjösätta sina rekommendationer om begränsade sjukskrivningstider. Man har helt enkelt arbetat fram en lista på sjukdomar där man kommer att ge direktiv på hur länge en patient skall få vara sjukskriven.

Nu skall man helt bortse från patientcentrerad vård och övergå till vård baserad på ekonomiska incitament. För det enda syftet med de nya rekommendationerna är att spara pengar åt ”folket” så att regeringen kan fördela dessa bland landets ekonomiska elit, i form av skattesänkningar.

När det gäller vård i vårt samhälle, så finns det ett oeftergivligt krav:
Vården skall vara av vetenskapligt och beprövad medicinsk art, annars får den inte förekomma.

Men när det gäller de nya rekommendationerna, så säger den ansvarige på socialstyrelsen, Jan Larsson, själv att, man inte har någon vetenskaplig grund att stå på.

Socialstyrelsen skall ju vara en garant för en respektfull vård för alla i vårt land baserad på medicinskt beprövad vetenskap. Nu gör man helt om och sätter sig i knät på regeringen för en gemensam kelstund. Och där sjuka och utsatta människor kommer att få betala ett mycket högt pris.

Socialstyrelsen lägger sedan ut dimridåer och skriver att läkarna naturligtvis får sjukskriva längre perioder än vad rekommendationerna tillåter, men att man då måste komma med bra läkarintyg som visar på behovet och även att det finns en behandlingsplan. Men för tusan, det finns det ju redan ett krav på. Vad man däremot inte talar högt om är att läkarnas intyg bara är vägledande och att det är medicinskt outbildade handläggare på FK som tar de avgörande besluten. Läkarna har för länge sedan tagits ifrån rätten att, avgöra om en patient behöver vara sjukskriven på medicinska grunder eller inte.

I ett tidigare försök att minska kostnaderna för sjukskrivningarna jagade man fuskare, vilket naturligtvis är av godo, för jag har aldrig försvarat och kommer aldrig att försvara felaktiga sjukskrivningar eller fusk, men det gav inte vad man hoppades på. Det visade sig tydligen att det fanns sjuka människor i det här landet, inte bara fuskare. Vilket måste ha kommit som en chock för det styrande.

Då kom man på den lysande iden om att, genom ekonomiska incitament minska sjukfrånvaron i landet.

MEN JAG UNDRAR BARA EN SAK: HAR DET ALDRIG FALLIT HÖGA VEDERBÖRANDE IN, ATT GENOM EN GOD OCH ADEKVAT VÅRD BASERAD PÅ EN HUMANISTISK GRUND FÖRBÄTTRA DEN MEDICINSKA HÄLSAN OCH PÅ DET SÄTTET SÄNKA SJUKFRÅNVARON.

Det har förts en väldigt lågmäld debatt i media om detta och läkarkåren har nästa helt lyst med sin frånvaro i den debatten, något undantag finns det givetvis som tex. Jörgen Herlofson i dagens DN, men i övrigt verkar läkarkåren nöjd, nu behöver man inte lägga tid på sjukintyg längre, nu kan man minska ner besökstiden med ett par minuter till så där en sju åtta minuter/patientbesök.

Ta hand om er därute.

Lasse Lindberg
lasse@me-info.nu